Blixten slår aldrig ner två gånger. Eller?

Historien om Kents flygäventyr slutar inte med julmiraklet i Gottröra, som vi berättat om tidigare här på bloggen. Vi pratar vidare om hur livshändelser kan förändra människor och hur man tänker eller känner när katastrofen är ett faktum.

”Man tappar helt kontrollen. Det spelar ingen roll om det är en flygplanskrasch eller en naturkatastrof – man tappar all kontroll och känner bara maktlöshet. Som flygpassagerare kan man oftast inte göra någonting alls.” berättar Kent. ”Vid Gottröra var det med en civil stridspilot, som satt som passagerare i ett av de främre sätena. När jetmotorerna havererade sprang han in i cockpit och erbjöd sin hjälp.”

I haverikommissionens rapport kan man läsa att stridspilotens agerande visserligen är emot reglementet, men man konstaterar samtidigt att hans insats var en avgörande orsak till att alla ombord överlevde.

”Det dröjde cirka tre-fyra år innan jag flög igen. Att jag kom upp i luften igen beror på att jag har en god vän som heter Stefan Andersson. Han är pilot och har eget plan. Genom att åka med honom hade jag viss kontroll och fick vara med och styra lite.”

Så, du har inte varit med om någon mer incident i luften sedan 1991?

”När jag och min fru Frida skulle flyga luftballong, sju eller åtta år efter Gottröra, kollade vi upp piloten mycket noga. Han var en av de bästa och svensk mästare i ballongflygning, så det kändes bra,” berättar Kent och skrattar. ”Han hade till och med flugit ballong över Amazonas.”

Statistiskt sett är flygplan ett av de säkraste sätten att resa och det är väldigt ovanligt att en luftballong kraschar.

”Det spelar ingen roll vad folk säger – när det gäller luftballong så är det vindarna som styr. Vi var på väg rakt mot en kraftledning och då valde piloten att göra en nödlandning i en sjö istället. Alla ramlade omkull vid kraschen och vi blev dyngsura, men ingen skadades allvarligt. Det slutade med att vi fick fira landningen med att dricka champagne i vattnet.”